Vilka skillnader finns mellan BNP och förädlingsvärde?

Skillnaden i korthet

BNP mäter värdet av all produktion av varor och tjänster i ett land under en period. Förädlingsvärdet är samma typ av värde, men på enskild produktionsnivå: det värde en producent, bransch eller sektor tillför utöver det som köps in från andra.

De konkurrerar inte. BNP är summan av förädlingsvärdena i ekonomin.

Skillnaden är aggregationsnivån. Förädlingsvärdet visar en verksamhets bidrag; BNP visar hela ekonomins storlek.

Ett enskilt företags förädlingsvärde kan inte jämföras med BNP utan att andelen är känd. En branschs andel av näringslivets totala förädlingsvärde visar däremot direkt hur tung den är i BNP.

BNP från produktionssidan: summan av förädlingsvärden

Från produktionssidan beräknas BNP som summan av förädlingsvärden. Förädlingsvärdet är i sin tur produktionsvärde minus förbrukning.

Ett klassiskt räkneexempel med två företag visar mekaniken. Företag A tillverkar potatis och säljer för 10 till konsumenter och för 6 till företag B. Företag B tillverkar chips och säljer för 9 till konsumenterna. BNP blir 19 – bara den slutliga försäljningen (10 + 9).

För A blir förädlingsvärdet produktionsvärdet (10 + 6) minus förbrukning (0) = 16. För B blir det produktionsvärdet (9) minus förbrukning (6) = 3. Summan är 16 + 3 = 19, samma siffra som från användningssidan.

Att dra av B:s insatsköp på 6 förhindrar att potatisen räknas två gånger: en gång när A säljer den och en gång när den ingår i chipspåsen.

Beräkning av BNP från produktionssidan – steg-för-steg

Så räknas förädlingsvärde

Formeln är förädlingsvärde = produktionsvärde − insatsförbrukning. Produktionsvärdet är värdet av det som produceras; insatsförbrukningen är värdet av de varor och tjänster som förbrukas i produktionen.

Det som återstår kan fördelas vidare: till anställda som löner och till kapital och ägare som räntor, vinster och utdelningar. Förädlingsvärdet visar alltså vad som blir över till inkomst åt anställda och ägare.

Samma beräkning fungerar på alla nivåer – företag, bransch eller hela ekonomin. Det gör förädlingsvärdet användbart vid branschjämförelser.

Eftersom insatsförbrukningen dras av blir måttet oberoende av hur många led produktionen delas upp i: fler underleverantörsled ändrar inte summan så länge dubbelräkning undviks.

Tre sätt att beräkna BNP – och var förädlingsvärdet hör hemma

BNP kan i princip beräknas på tre sätt. De ska i princip ge samma resultat.

Från användningssidan: konsumtion (hushåll plus offentlig konsumtion) + fasta bruttoinvesteringar + lagerinvesteringar + export − import.

Från produktionssidan: summa förädlingsvärden = summa produktionsvärden − förbrukning.

Från inkomstsidan: summan av de inkomster som den löpande produktionen genererar, det vill säga löner och kapitalersättning.

Att de tre vägarna hänger samman följer av att varje transaktion har tre sidor: någon köper (användningssidan), någon säljer och förädlar (produktionssidan) och någon får en inkomst (inkomstsidans löner och kapitalinkomster).

I potatis- och chipexemplet ger alla tre metoderna 19. Skillnaden mellan metoderna ligger inte i totalsumman utan i vilken prisvärdering resultatet får – nästa avsnitt handlar om det.

Marknadspris, faktorpris och varför summorna kan skilja sig

Användningssidan ger i utgångsläget BNP till marknadspris, medan summan av förädlingsvärden i utgångsläget ger BNP till faktorpris.

Skillnaden består av produktskatter minus produktsubventioner och övriga produktionsskatter minus övriga produktionssubventioner – i praktiken gapet mellan vad konsumenterna betalar och vad företagen får in.

Den som summerar förädlingsvärden måste alltså lägga till netto av dessa skatter för att nå BNP till marknadspris.

Storleken syns i de svenska nationalräkenskaperna för 2006, som används som räkneexempel i undervisningen: produktskatter minus produktsubventioner uppgick då till 356 miljarder kronor, och övriga produktionsskatter minus övriga produktionssubventioner till 78 miljarder kronor.

Utan hänsyn till dessa poster blir jämförelser mellan BNP-begrepp missvisande, eftersom samma produktion värderas olika beroende på vilken sida av nationalräkenskaperna man utgår från.

Varför skillnaden spelar roll

Förädlingsvärde används för att jämföra branschers bidrag och mäta produktivitet: produktivitet definieras som hur mycket förädlingsvärde en produktion kan skapa per arbetad timme.

Svensk tillverkningsindustri står för nästan 20 procent av näringslivets totala förädlingsvärde, vilket räknas in i BNP.

Inom industrin är transportmedelsindustrin den största enskilda delen och den som ökat mest i förädlingsvärde, medan textil- och klädindustrin genomgående legat lägst och i princip varit oförändrad.

Räknar man dessutom in de indirekta kopplingarna mellan industri och tjänstesektor svarar industrin enligt en analys från Teknikföretagen från 2019 fortfarande för över 20 procent av svensk BNP.

En fallgrop vid branschjämförelser är att klassificeringen förändras över tid: fram till 2015 räknades Ericsson AB som ett renodlat industriföretag i statistiken, medan företaget numera betraktas som huvudsakligen tjänsteproducerande.

Samma verksamhet kan alltså flytta förädlingsvärde mellan sektorer utan att produktionen i sig ändrats, vilket påverkar hur sektorernas andelar av BNP utvecklas.

Produktiviteten, mätt som förädlingsvärde per arbetad timme, ökar i allmänhet snabbare i privat varuproduktion än i privat tjänsteproduktion – det som brukar kallas Baumols sjuka och bottnar i att en fabrik är lättare att effektivisera än en frisörsalong.

Ett klassiskt exempel är att en symfoniorkester inte kan spela dubbelt så fort utan att värdet av musiken faller.

Bilden är samtidigt inte statisk: teknisk utveckling har gjort att orkestrar kunnat sälja fler konsertbiljetter och på så sätt ökat värdet av sin produktion, det vill säga förädlingsvärdet per arbetad timme kan öka även i tjänsteproduktion.

Andel av näringslivets förädlingsvärde – svenska branscher